I dag fick Ivan tre korta spår. 

Första spåret (spår 7) gick jättefint! Han har verkligen förstått vad han ska göra och har fin förväntan. 

Andra spåret (spår 8 ) fick han vind från första spåret så han blev lite störd, och ville tillbaka.

Tredje spåret (spår 9) blev jättelångt för en valp. Vet inte hur jag hade tänkt när jag gick det. Tänkte nog att jag skulle släppa på vid vägen för nu gick det över vägen och sedan utmed vägkanten till ponnyhagen. Det hade jag glömt och jag lät honom spåra vidare från spår 8 och in på spår 9. Så länge det var i skogen gick det fint. Även visade han fina tendenser vid grusvägen också, men då var ponnyerna där och det blev lite störande. Så småning om spårade han i o f s sporadiskt utmed vägen medans de gnäggade, och tog sig fram till slutet. Vad lär man sig av det? Planera bättre och var inte girig =D.

Det jag också måste tänka på är nog att låta dem ligga längre och/eller att de går på underlag som avger mindre doft. Han går ganska högt och snabbt nu och det lär ju bara eskalera om vi fortsätter. I dag låg de ca 30 minuter, men det var gynnsamt fuktigt och lagom varmt m.a.o lättspårat.

Film från spår 7:

Var uppe på vår kursgård och gav djuren mat. Träffade också en familj som ville kolla hur vi hade det ifall vi eventuellt ska ta över en av deras hästar som är lite stökig. Mycket trevligt. Ska försöka åka och kika på honom om någon vecka så får vi se om tycke uppstår.

I vilket fall satt jag och Peter och tog en kaffe efter. Svea hängde med oss och satt på våra axlar och gottade sig. När vi sedan skulle åka hem, ställde jag fram transportburen, och bad henne hoppa in..... hon la huvudet på sned och sen gjorde hon det. Otränad! 

Vilka fantastiska djur. Hon tänker ett steg längre. Det är så att man blir knäsvag.

Zack och Svea - Ofattbart hur bra dessa två kommer överens.